Personakt Antavla

Sven Carlsson

Far:Carl Nilsson (1667 - )
Mor:Elsa Svensdotter (1677 - )

Född:1705-02-11 Boomund, Långasjö, Kronobergs Län, Sverige.
Bosatt:Ingemundeboda Västergård, Långasjö, Kronobergs Län, Sverige.
Döpt:1705-02-19.

Äktenskap med Hustru Gunilla(Gissela) Börgesdotter (1710 - )

Vigsel:1725-05-30 Ingemundeboda Västergård, Långasjö, Kronobergs Län, Sverige. [1]

Barn:
Gertrud Svensdotter (1727 - 1728)
Nils Svensson (1728 - 1799)
Stina Svensdotter (1733 - 1790)
Karl Svensson (1742 - )
Börje Svensson (1746 - 1747)

Noteringar

PER CARLSSON I INGEMUNDEBODA.
NILSS NILSSON I LIJDA NGD.
DR. JON PERSSON I SKUREBOO NGD.
HUST. INGEBOHR PERSSD:R. I SKUREBO LILLAGD.
PIG. KARIN BÖRGESD:R. I INGEMUNDSBODA.
PIG. INGEBOHR PERSSD:R.I (HAREBO).


Sven brukare av föräldragården i Ingemundebo Vgd.

- Syn angående gärdsgårdar i Ingemundebo och Råamåla, och lika delning efter hemmanstal av dessa, hade hållits i oktober 1736, men enighet hade ej nåtts, några gärdsgårdar hade ej blivit medtagna och några av åborna hade ej varit närvarande. Ny syn påyrkades därför och detta beviljades. (ST 1737 nr 102).

- Nils Brorsson och Jakob Persson i Mosshult, Algutsboda, kärade till Jöns Olofsson (402) och Sven Karlsson, om odugliga gärdsgårdar. Den syn son förordnades 23/5 1737 hade ej hållits. Svarandena befriades från utfäst vite, då de bevisade sig ha varit sjuka. Ålades att verkställa synen innan nästa ting. (VT 1738 nr 95).

- Sven Karlsson och soldaten Per Andersson Löf - för Åleberg, Algutsboda - instämdes av länsman, för misstänkt stöld av penningar och silver från änkan Botil Nilsdotter i Ingemundebo (592). Silvret hade senare uppspårats och blivit igenkänt av arvingarna - Nils Olofsson i Mundekulla (390) och Jöns Olofsson i Ingemundebo - hos rådman Linerus och handelsman Karl Jönsson i Karlskrona.

Änkans dotterson, Jöns Olofsson i Ingemundebo (402), gjorde en frivillig bekännelse om sin och Sven Karlssons delaktighet i detta dåd. När Sven framkallades och fick denna bekännelse uppläst för sig, nekade han alldeles till att ha någon kännedom eller kunskap om vad Jöns hade vittnat.

Soldaten Löf satt fängslad och fördes upp för förhör. Han berättade utförligt om hur det hela gått till. Sven Karlsson hade dagen efter 13-dagen 1733 kommit till hans soldattorp. Löf var inte hemma, utan på gästabud hos sina rotebönder, varför Sven bett soldathustrun att hämta sin man, vilket hon också gjorde. Löf följde medsamma med sin hustru hem och där berättade Sven sedan för honom om silvret i Ingemundebo, som under natten skulle komma att stå på taket till den nyligen avlidna änkan Botils stuga. ”Det står där i natt, men i morgon tar Jöns in det igen”, omtalade Sven och övertalade Per Lööf att hämta det och förvara det hemma hos sig, tills de fick talas vid igen. Soldaten gick i nattens mörker till Ingemundebo, tog silvret och gömde det sedan ute i marken vid sitt torp och här låg det sedan i tre veckor. Sven kom då på nytt till Åleberg och de båda kumpanerna tog upp stöldgodset, som enligt Lööfs bekännelse bestod av, två silverbägare 26 dr, en silversked 5 dr, ett silverbälte 30 dr, fem silverkedjor 60 dr smt.

Tre silverkedjor tog de båda med sig på en resa till Karlskrona, där de pantsatte dem hos rådman Ljungblad för tre pund tobak. Det övriga silvret gömde de i Löfs lada. Några dagar efter hemkomsten, kom Sven Karlsson åter till soldattorpet och bad Per Löf att flytta silvret till sin kvarn, som låg nära soldattorpet, eftersom Sven ville se och väga silvret. Lööf gjorde så och när de båda sedan träffades i kvarnen, tog Sven upp silvret ur påsen, ”gjorde sig en trävikt” och vägde det. De delade sedan upp silvret sig emellan.

Löf pantsatte de saker som fallit på hans lott hos Karl Jönsson i Karlskrona, för fyra skäppor råg och 1/4 skäppa salt, 1/4 skäppa ärtor, 1 ”tobakshäll” och 10 dr smt i kontanter.

Dess utom berättade Per Löf att Sven varit hos honom vid ”fångehuset” i Ingelstad två gånger och erbjudit honom en penningsumma, om han ensam ville ta på sig stölden, så att han därmed själv kunde gå fri. Första gången föregående kväll då han frågat hur mycket Lööf ville ha för att göra detta. Per hade omsider svarat ja, och erbjudit sig att göra det för 40 dr smt, medan Sven erbjöd 25 dr smt och en tunna råg. Därefter hade Sven i dagningen dagens datum, kommit till fångegluggen och frågat om Per stod kvar vid sitt löfte från i går aftons? Löf svarade att det gjorde han och frågade hur många penningar Sven hade med sig. Sven svarade att han hade en 4-dalersplåt, men denna var för stor för att gå in genom gluggen. Sven hade därefter gått att växla sin plåt, givit Löfs hustru 2 dr smt med besked att hon skulle överlämna dessa till sin man, som hon också gjorde. De övriga penningarna skulle Löf få när han så påfordrade.

Vittnesmål avgavs sedan av bland andra Anders Lööf, son till Per Lööf, Markus Jakobsson och soldaten Jöns Jonsson Saling.

Markus Jakobsson vittnade att vid midsommartid 1738, hade Sven Karlsson och hans bror Nils Karlsson i Grimsgöl (456), kommit till honom och bett honom följa med till Nils Olofsson i Mundekulla (390), vilket vittnet gjort. Framkomna frågade de Nils varför de redo omkring i gårdarna och frågade efter det bortstulna silvret. Sven Karlsson uttalade sig att om de frågat honom, skulle han sagt vem som tagit det, ”och skaffat dem rätt på det” och ”jag tör skälla Jöns för tjuv och hans hustru för tjuvkona”.

Jöns Sahling vittnade att han 1733 träffat Sven Karlsson, som då nyss kommit hem från Karlskrona. Sven berättade då för vittnet, att han köpt en ansenlig mängd tobak i Karlskrona. Innan rättegången hade Sven frågat vad Jöns Sahling tänkte att vittna och då fått till svar, att han inte hade mer att berätta än om tobaken. Sven hade då sagt att han fått tobaken av sin farbror Jöns i Plaggebo. Det intygades dock från nämnden, att Jöns vid denna tid var död. (HT 1738 nr 114).

- Målet återupptogs ytterligare en gång under detta ting och Sven medgav då en del av vad som lades honom till last. Nekade dock till att ha berättat för Lööf att silvret skulle vara utsatt på taket. Något utslag följde icke vid detta ting, utan målet uppsköts, antingen till urtima ting eller nästa ordinarie sådant. (HT 1738 nr 114 och nr 163).

- Målet upptogs 1/4 1739, varav från protokollet framgår, att Sven efter hösttingets slut, inför domaren ha erkänt sin skuld i tjuvnadsmålet. När saken nu åter var uppe, ville han dock förneka sitt erkännande, men blev genom vittnesmål överbevisad. Då han saknade medel att betala ådömda böter med, skulle han avstraffas med 40 par spö, 3 slag av vardera paret, samt stå en söndag kyrkoplikt. Till hovrätten för överprövande. (VT 1739 nr 29).

Kyrkoplikt 27/5 1739 efter Göta hovrätts dom 12/4 1739, för delaktighet i stöld från änkan Botil Nilsdotter i Ingemundebo år 1733.

- Länsman Peter Lång ingav en utpantningslängd på 130 dr 19 öre smt, på inventarier som han hade utpantat hos Sven Karlsson, enligt hovrättens dom. Sven gavs en månads frist att återlösa panterna, vilkrn annars skulle försäljas till högstbjudande. (1.a uppb ST 1739)

- Jöns Olofsson i Ingemundebo (402) instämde Sven, för hemgång och övervåld. Efter utpantningen för tjuvnadsbrottet, hade Sven skjutit flera skott mot Jöns stuga, samt även gått in där med yxa på armen och vållat skadegörelse. Två nämndemän förordnades att syna de skott som påstods ha skjutits i Jöns stuga, samt yxhuggen. Uppsköts till nästa ting. (HT 1739 nr 86).

- Sven instämde Nils Persson i Plaggebo för olaga beskyllningar och tillvitelser. Nils dock ej närvarande och målet blev därför uppskjutet. (HT 1740 nr 97).

- Sven Karlsson instämdes av Nils Brorsson i Moshult, Algutsboda, för innestående 22 dr smt skuld, härrörande från ett gårdsköp. .Sven nekade och uppvisade en kvittens utan dato, vari Nils Olofsson - Nils Brorsons anticeptor matrimoni (hustruns förre man) - hade kvitterat hela summan, 40 dr smt. Men som Nils Olofsson ej kunnat skriva och inga vittnen underskrivit kvittensen, ålades Sven Karlsson att vid nästa ting visa vem som skrivit kvittensen och att pengar riktigt blivit betalda. (ST 1741 nr 17).

- Sven och Gunnil sålde 12/5 1747,7/24 Ingemundebo Vgd till sin dotter Stina och hennes tillkommande man, för 400 dr smt, varav 200 dr smt skänktes dem och de övriga 200 dr smt var betalda enligt kvitto 18/2 1748. Säljarna förbehöll sig 1/24 att bruka så länge de önskade. (1.a uppb HT 1748).

Utflyttade med familj till Vissefjärda 1748.

Torde dock ha bott, eller i vart fall varit ägare till 1/8 sk kr Brännamåla Vgd. Bytte nämligen 12/2 1759 denna gård med Johannes Johansson och Kerstin Nilsdotter (833), mot 1/8 Bläsemåla sk rusthåll, á 200 dr smt värde. (1.a uppb ST 1759). Beviljades fasta 4/5 1768. (ST 1768 nr 45).

- Sven Karlsson i Fiddekulla, Vissefjärda instämde sin måg Nils Persson i Ingemundebo (690), för att han icke fick så stort undantag i Ingemundebo Vgd, som han borde. (VT 1773 nr 113, ST 1773 nr 277).

- Sven Karlsson i Fiddekulla instämde Karl Svensson i Plaggebo (552), för 20 dr smts skuldfordran, jämte fem års ränta. Uppskjutet. (HT 1778 nr 132).

- Sven Karlsson i Feteboda, Hovmantorp (551), instämde sin dotter, änkan Stina Svensdotter, och dottersönerna Börje Nilsson (758) och Peter Nilsson (723) i Ingemundebo Vgd, med påstående att utbekomma innestående undantag - ư tunna spannmål årligen - samt att uppvisa handlingar rörande detta undantag.

Svens son, Karl Svensson i Feteboda, uppvisade en undantagsavhandling 18/2 1748 mellan Sven Karlsson och hans måg Nils Persson, varav framgick att Sven förbehållit sig och sin hustru, under sin livstid, tre skäppland åker, två på den så kallade ”Kapellåkern” och ett skäppland på ”Stuveåkern”; som äng ”Snedängen” och ”Bolamaden”. Enligt en överenskommelse skulle käranden och hans hustru numera erhålla ư tunna korn, och foder till två kor, från vardera Ingemundebo och Feteboda. Utslag okänt. (HT 1782 nr 193).


Källor

[1]KGF-2010